Idag har jag och barnen och Jörgen varit på öppnafsk. Vi hade jätte trevligt och det var mycket folk där eftersom det var sportlov och många var lediga. Mina tjejer gjorde gipsmagneter och Alvin gjorde gipstavla med hand och fötter. Fikade, lekte och hade kul. Vi åkte hem och åt mat innan jag åkte iväg och hämtade ut servicenyckel hos Sandvikenhus och beställde nya lyckor, lådor och bänkskivor till köket. Jag åkte sen ner på stan sen stund och till affären innan jag kom hem igen.
Väl hemma sitter jag och reflekterar över dagen. Känner mig glad över att fått vara hela dagen tillsammans med min familj som betyder allt för mig.
Jag funderar också på det här fenomenet som kan dyka upp hos föräldrar som inte tänker sig för;
Hur tror du att ditt barn känner sig om du jämför henne/honom med andra barn?
Ett ex. "titta på josefin så fint hon leker du borde ta efter henne" eller "pontus kan ju gå på toa själv så gör det du med" o.sv o.sv..
Hur skulle du känna dig om din partner jämförde dig med andra? T.ex
"anna på jobbet är så duktig och bakar varje dag kan inte du göra det också?" eller "kalles fru har maten på bordet varje dag när han kommer hem" efter att han kommit hem och maten inte är färdig.
Jag skulle känna att jag inte dög, och att min man vill att jag ska vara som någon annan, och om jag bara vore som dem skulle han tycka om mig mer eller tycka att jag är bättre. Tror inte ni att barn känner och tänker lika som oss?
Att respektera sitt barn handlar om att acceptera henne eller honom som den h*n är och se till hennes behov och känslor utan att ställa sig över dem. Jag önskar att nästa gång en förälder jämför sitt barn med någon annans funderar lite innan om det finns något annat sett att kommunicera.
Har ni som läser något annat förslag? Tankar och ideer om det jag just skrev? Dela gärna med er bland kommentarerna nedanför
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar